hem igen

Sverige är vackert när man sitter på en terrass i solen i en trädgård full av grönska. När det enda som hörs är humlor som surrar och björklöv som rasslar i vinden. När man stängt av världen, lämnat mobilen inne, slutat tänka i facebookstatusar. När det inte finns någonting alls som man måste göra, när allt man har är en vän och en massa tid, och man inser att man är mer avslappnad än man varit på mycket, mycket länge.

Sverige är vackert när man sitter vid ett bord täckt av högar av pocketböcker på ett litet gammaldags café. När man läser varsin bok i tre timmar under gemytlig tystnad, och någon somnar med huvudet i ens knä.

Sverige är vackert när solen går ner och man sitter på en klippa med människor man saknat och allt man ser runt omkring sig är hav, hav, hav. Det blir aldrig riktigt mörkt, både dagar och nätter är ljusa, solen vill inte försvinna och jag förstår den, för sommaren i Sverige är så vacker att man aldrig vill att den ska ta slut.

Jag tycker om att lyssna till vackra sånger, speciellt de gånger de får en att rysa.

Jag tycker om när solens strålar når en, speciellt om våren när den just börjat lysa.

Jag tycker om tystnaden i en stuga vid havet, och vara navet i en svärm av mygg.

Jag tycker om när man dansar vilt hela natten, och ger katten i om man är snygg.

Jag tycker om goda middagar när de är som bäst, och det är fest (och jag äter mest) och sen koma i soffan och mysa.

Jag tycker om att ligga i sked (om sängen är bred) när alla är med och ingen behöver frysa.

Jag tycker om långa samtal med goda vänner, när jag känner att jag är trygg.

Jag tycker om att känna glädje och smärta, och någons hjärta som bultar mot min rygg.

Det har gått hundra vintrar och vårar

du har fått mig att fälla hundra tårar

när du sårar hoppas jag att du undrar

varför du försvårar så toppar blir dalar

när våra kroppar talar sitt eget språk

men det blir bråk och våra minnen droppar

vackert nerför kinden när allt tar slut igen

som vattnet när vinden blåser ute igen

om natten när du låser mig ute i en

trädgård full med tomma bord

full med dina tomma ord som enda sällskap

sällan på denna jord kan solen skina som vänskap

emellanåt är vi fina tillsammans när du ringer

och vi springer till samma torg om kvällen

dränker samma sorg på samma ställen

det blänker i dina ögon precis som då

jag tänker att i mina ögon är det vi två

du och jag är i det blå vi simmar som fiskar

varje dag i havet varje timma och de viskar

att jag är blåögd naiv som få och sägen är sann

i hela mitt liv har jag varit så och du är likadan

tentafest förfest efterfest Halloweenfest inflyttningsfest utflyttningsfest  

sångboksfest pubrunda VELVET Katushka Diod Underground gasksläpp  

Rockgask SPRÅKVETARGASK Vårbal restaurang brunch fikamaraton

BIO teater standup kojbyggeri snöbollskrig pulkaåkning lekparkslek

fackeltåg skridskoåkning DUBLIN KVALBORG VALBORG Frantic Sunday

Detektivbyrån Friska Viljor Daniel Gilbert The Radio Dept Joel Alme

Markus Krunegård kokosbollskalas semmeltårtekalas bullbak pajkväll

våffeldag glöggmys tjejkväll spelkväll filmkväll seriemaraton grillning

familjemiddag Flogstapannkakor parkplugg bakishäng gitarrspel i solen

hänga våldgästa FAG skeda prata om livet

Det återstår att se om de kommande åtta månaderna går lika fort som dessa åtta månader.

Under min sista termin på högstadiet satt jag på en buss på väg hem från stan. Längst bak i bussen satt ett fjortisgäng som högljutt förde en mycket intelligensbefriad diskussion. Jag tänkte i mitt stilla sinne: det där är typiska Tälje-människor. Och i den stunden insåg jag att inte kan jag söka till Täljegymnasiet. Hellre går jag på en bra skola med skönt folk, även om det betyder att jag måste läsa tråkiga ämnen. Nej, det får bli Ragnhild, beslutade jag där och då.

Tre år senare tog jag studenten och fällde en tår för det jag skulle sakna: alla sköna lärare, den härliga stämningen på skolan, vardagen med gänget. Men jag var aldrig orolig för att tappa kontakten med dem jag tyckte om, för jag visste att de var vänner för livet.

Den 28 mars 2009 vaknade jag klockan sex på morgonen av mitt mobilalarm. Den sömn jag fått under natten var ungefär tre timmar. Det var extremt lockande att bara somna om och strunta i alltihop. Det skulle ju ändå inte gå bra, så trött som jag var. Till slut tog dock förnuftet överhanden och jag masade mig upp. På något magiskt vis lyckades jag ta mig igenom en hel dag högskoleprov, och dessutom lyckas bättre än jag någonsin trodde att jag skulle göra i utvilat tillstånd.

Sedermera visade det sig att intagningspoängen till programmet chockhöjts sedan året innan och jag hade inte kommit in om jag bara haft betygen. Ett litet tryck på mobilens stopp-knapp och det här året hade inte varit.