jag vill kunna skriva som Kung Henry
Det har gått hundra vintrar och vårar
du har fått mig att fälla hundra tårar
när du sårar hoppas jag att du undrar
varför du försvårar så toppar blir dalar
när våra kroppar talar sitt eget språk
men det blir bråk och våra minnen droppar
vackert nerför kinden när allt tar slut igen
som vattnet när vinden blåser ute igen
om natten när du låser mig ute i en
trädgård full med tomma bord
full med dina tomma ord som enda sällskap
sällan på denna jord kan solen skina som vänskap
emellanåt är vi fina tillsammans när du ringer
och vi springer till samma torg om kvällen
dränker samma sorg på samma ställen
det blänker i dina ögon precis som då
jag tänker att i mina ögon är det vi två
du och jag är i det blå vi simmar som fiskar
varje dag i havet varje timma och de viskar
att jag är blåögd naiv som få och sägen är sann
i hela mitt liv har jag varit så och du är likadan
Har du skrivit det där eller är det hans kreation? Ifall det är du så är jag oändligt imponerad!
Vad söt du är = ) Ja, det är jag som har skrivit det.
vad fint! vi får läsa varandras skriverier under sommaren
