hem igen

När klockan är 21 i Södertälje ligger gågatan öde. Båda de två största matbutikerna stängde klockan 20. Inte ens Pressbyrån har öppet.

Men svängdörren in till Lunagallerian svänger alltjämt, som en triunferande överlevare efter apokalypsen. Där inne är det om möjligt ännu tystare. Endast en liten spelbutik har öppet. Jag är alldeles ensam i gallerian. Jag åker rulltrappan upp och ner medan jag väntar på att bussen ska gå. Jag tittar i skyltfönster. Clas Ohlson har dekorerat sin julgran med fotfilar och stegräknare. Pizzerian annonserar om fish & chips som vegetariskt alternativ.

Jag trivs bättre i gallerian när den är tom än när den är fylld av folk.

Jag kommer att tänka på en kväll för länge sedan då jag och två vänner sjöng allsång medan vi väntade på tåget på en öde pendeltågsstation. Det var ett fint eko där mellan betongpelarna. Vi sjöng bland annat något om att year 2004 will be yours.

Jag läste ett par artiklar om förhållandet mellan språk och tanke. Styr språket hur vi tänker, eller är det våra tankar som påverkar språket? Det är en intressant fråga utan något säkert svar. Troligen är det både och.

Säkert är i alla fall att språket speglar kulturen vi lever i. Till exempel finns det få ord som är så svenska som ordet lagom, och det är också väldigt svårt att översätta till andra språk. I spanskan däremot finns uttryck som är väldigt välanvända men svåra att översätta till svenska, som till exempel tomar algo. Att "ta något" innebär att gå ut på ett kafé, en bar eller en restaurang, för att umgås under någon form av intag av mat och/eller dryck. Här i Sverige måste vi vara mer specifika med våra avsikter. Ska det vara en öl, en drink, lunch eller fika? (för att nämna en annan av klassikerna i kategorin svåröversatta svenska ord).

En finess som det svenska språket har och som många andra saknar är ett rikt utbud av ord för olika typer av snö. En spanjor skulle knappast ha hälften så många ord att välja på, men han har heller inte behov av det. Säkerligen skulle han inte inse att skillnaderna existerade förrän man förklarade dem för honom. Visst kan han uppfatta skillnaden mellan snöfall, snöblandat regn, frost och tö. Men Norstedts spanska ordbok innehåller inga ord för skare, rimfrost och tjäle. Och hur är det med de finare distinktionerna mellan lössnö, pudersnö, kramsnö, drivsnö, blötsnö, yrsnö och nysnö? Eller mellan slask, snömodd och snöglopp? Kan ni komma på fler?

För övrigt reder artiklarna ut den länge omstridda frågan om hur många ord som eskimåerna egentligen har för snö. Svaret är fyra.

(Den intresserade kan läsa artiklarna här: http://www.economist.com/debate/overview/190 .)

I övermorgon bär det av hemåt. Bort härifrån. Till kalla Sverige med uppvärmda hus och bussar som går i tid.

Här är allt som vanligt upp och ner och jag tror jag älskar det lite grann.

Manu flyttar ut och Fran flyttar in. Fran som vill lära sig svenska och ser ut som Jesus. Granada fortsätter att överraska mig.

Och jag fortsätter att klamra mig fast vid den där lägenheten på Calle Jardines. Igår natt blev vi kvar fyra-fem timmar längre än planerat, för ingen ville gå och lägga sig. Ingen ville säga hejdå och inte ses förrän om tre och en halv vecka. Tre och en halv vecka ter sig som en så oändligt lång tid.

Vi stannar alltid längre än planerat. Men i februari måste vi faktiskt åka hem, på riktigt.

Igår var det någonting som liksom ramlade ner och gick sönder. Jag ville nästan kasta allt överbord och stanna, för deras skull.
Igår var jag så glad, och trött, och hungrig, och ledsen, att jag skrattade åt allt.

Julias ständiga utbrott av åk inte! känns liksom bekanta på något vis. Det här är precis så som det kändes när jag skulle åka ifrån Uppsala. Bitterljuvt.

Som Emma sa: om man ändå kunde dela sig i två.

Jag har en åkomma som jag dragits med ganska länge nu. Jag lider av FOMO – Fear Of Missing Out. Den gör att jag måste vara med på allt som mina kompisar gör. Så fort något händer så måste jag vara där. Annars känner jag mig stressad, nervös och illa till mods. Och ju mer spännande den planerade aktiviteten är, desto mer ökar ångestnivån.

Det är på grund av min FOMO som jag sällan går hem tidigt även om jag är trött. Det är på grund av den som jag aldrig stannar hemma även om jag borde plugga. På grund av den som jag förbjuder mina Uppsalavänner att göra något annat under hösten än att spela Kampen om Borlänge.

Till alla er andra där ute som också lider av FOMO – hör av er! Vi kanske kan ses och utbyta tankar och erfarenheter? Vi kan skapa en terapigrupp, Föreningen För FOMO. Det är väl en bra idé, att hjälpa varandra att hantera vardagen?

Men våga inte boka in något möte innan februari. Ni måste lova att vänta tills jag har kommit hem!

Som jag älskar lördagar.

Förmiddagen tillbringades med att inhandla vitt tyg och glitter, äta churros och sola på en bänk. På eftermiddagen gick vi till Emmas terrass. Det var varmt och skönt i skuggan, jag var trött, soffan var så härligt mjuk och jag somnade där en liten stund. Jag har saknat terrassen. Jag har saknat de lata sommardagarna.

När vi tre svenskor blivit ensamma satte vi igång att klippa tyg och öva luciasånger, uppställda på rad i solskenet. Det är visst jul om två veckor.

Efter luciaövningen gick jag för att möta upp en vän. Tog ett glas juice och en tapa och lyssnade på en oväntat personlig historia. Jag fascineras över hur vissa människor går så snabbt att lära känna. Och jag gläds åt att någon jag knappt känner väljer att anförtro sig till mig.

Sedan promenerade vi till julmarknaden på Plaza Bib-Rambla för att trängas med andra julklappsköpare kring stånd med handgjorda smycken och jättelika julkakor. Doften av brända mandlar och rökelser. Ljusslingor i träden. Julsånger och barn i små ullkappor och lackskor.

Kvällen avslutades med tapas med vännerna och jag var så trött att jag gick hem före alla andra.

Inatt är det dags att visa våra internationella vänner hur ett svenskt Luciatåg ser ut. Och jag har pepparkakor som Kajsa tagit med sig från Sverige.

01.00 Nu stänger studentpubarna i Uppsala. Nu öppnar Vogue i Granada.
01.30 Nu kommer vi dit. Det är sorgligt folktomt. Vi spelar fussball med några tyskar för att undvika det öde dansgolvet.
03.00 Nu börjar musiken arta sig. Det fylls på med folk och snart finns det inte plats att galendansa längre. Två spanjorer gör det ändå, med smärtsamma konsekvenser. En av dem envisas med att lyfta upp mig upprepade gånger. Han är lite för förfriskad för att det ska vara en bra idé.
04.30 Nu går Lisa och Julia. Som vanligt har Julia blivit kvar fastän hon sagt att hon bara ska med en liten stund. Kajsa vill stanna kvar. Hon har kommit in i någon slags fjärde andning eller möjligtvis fått plötsliga superkrafter.
05.00 Nu är dansgolvet så trångt att man inte kan dansa längre och jag är för trött för att förstå vad någon säger till mig. Nu tycker jag att det är dags att gå. Men först måste vi hitta våra jackor som hänger någonstans under bardisken. Vi trycker oss in mellan folk och dyker ner i knähöjd för att söka efter den där kroken där vi hängde dem. Efter att ha klämt oss förbi samma människor ett flertal gånger hittar vi till slut kroken. Sen tar vi varandras händer, drar ett djupt andetag och forcerar vår väg fram till dörren.  
05.30 Nu delar vi på en kebab på mitt vanliga ställe. Mohammed som bjuder på pommes och lär oss arabiska är inte kvar. Nu är det en ny Mohammed som gör kebaben. Som tur är verkar han minst lika trevlig som den gamla. Och kebaben är god också.
05.45 Nu vinkar vi glatt godnatt till Mohammed och hinner gå i några sekunder innan vi kommer på att vi glömt att betala.
06.30 Nu somnar vi gott. Och fort.

1. Jag har dansat sevillanas tills svetten rann.

2. När jag gick ut möttes jag av solsken och blå himmel.

3. Jag har ätit en gigantisk och tillika välsmakande lunch (pizza som förrätt, följt av köttgryta med potatis och sallad, bröd, vin och rispudding till efterrätt) för tre euro.

4. Jag har roat mig genom att grupparbeta med lagom flamsiga kamrater.

5. Jag har fått mail från Uppsala Universitet om att hemtentan jag skickade in för två dagar sen blivit godkänd, vilket innebär att jag äntligen har lyckats få ihop de sista poängen till spanska B! Ett ok som jag dragits med sedan våren 2008 har lyfts från mina axlar, och jag kan läsa spanska C i vår som planerat.

6. Ikväll: fiesta!

7. Imorgon kommer världens bästa Kajsa!

8. På grund av röda dagar samt klämdag så är jag ledig fram tills på torsdag. Semester, här kommer jag!