hem igen

Jag sa till Julia att det fascinerar mig hur hon kan spela långa, komplicerade stycken på piano utan några noter framför sig. Hur hon kan komma ihåg allt, och inte minst lyckas med att göra så många olika saker på samma gång. Hon svarade att det är som att kunna ett språk.

Jag har själv på denna blogg lanserat teorin att språkinlärning är ungefär som att lära sig en dans. Det är mycket att hålla i huvudet på samma gång, men övar man tillräckligt mycket så sitter det till slut i fötterna (i språkets fall är jag osäker på vilken del av kroppen som innehar huvudrollen). För henne sitter pianospelandet i fingrarna, och det märks. De där långa känselspröten ser ut att arbeta för egen maskin där de drar fram över tangenterna, ömsom som stormvindar, ömsom som smekningar.

Julia har spelat piano i 18 år. Det är ungefär så lång tid som jag tror att det skulle ta att lära sig att tala ett språk perfekt, som en modersmålstalare. Folk har frågat mig om jag pratar flytande spanska nu. Rent subjektivt sett känns det som att jag är hundra mil ifrån en nivå som skulle kunna vara värdig den benämningen. Det är också något som jag har varit inne på tidigare: att ju mer man lär sig, desto mer inser man att man inte kan.

Lite deprimerande är det förvisso. Men det positiva är att man i och med denna insikt sätter mer och mer värde på sitt eget modersmål och den kapacitet man har att genom detta språk uttrycka precis vad man tänker och känner. Det finns faktiskt ett språk som jag (i teorin) är expert på. Eller som min gamla lingvistikföreläsare hade uttryckt det: Du talar ditt modersmål perfekt! Det får jag inte glömma bort i min misströstan över att jag ännu inte behärskar andra språk med samma lätthet.

Något som är intressant är att jag fortfarande är bättre på engelska än vad jag är på spanska. Detta trots att jag har tillbringat totalt 15 månader i Spanien medan den sammanlagda tid jag tillbringat i engelsktalande länder uppgår till max två veckor. Man får tolka det som ett tydligt bevis på något jag länge misstänkt: man lär sig sjukt mycket av att se på TV och film och läsa böcker på originalspråk.