hem igen

Granadas gamla moriska stadsdel Albayzín ar nastan folktomt under den hetaste delen av dagen. Solen gassar och det ar tyst i de sma granderna. Jag vandrar pa kullerstenar mellan vita hus tillsammans med en korean som jag delar rum med pa hostelet. Pa nagot mystiskt satt har jag blivit kartlasare och visar vagen. Det gor ingenting. Jag skulle kunna ga vilse har i all evighet.

Allra hogst upp finns en utsiktsplats. Darifran ser man hela staden och har perfekt utsikt over det majestatiska palatset Alhambra. Pa muren sitter nagra killar och spelar musik med zigenska rotter. Jag ar den forsta som gar fram och skanker dem en slant.

Overallt sitter lappar med information om lediga rum - imorgon borjar jakten. Snart bor jag har. Pa riktigt.