årets tant?
Jag följde med Emma och Laurence till deras hyresvärdinna på våningen under för att presentera oss. Han varnade oss innan, men vi trodde att han överdrev. Minst en halvtimme senare insåg vi vårt misstag. Efter flera tappra försök förstod vi att denna dam inte gick att avbryta. Klädd i en proper klänning och med håret fluffigt men välfriserat stod hon pall i minst en halvtimme i sträck, och pratade. Hon berättade på en härligt andalusisk dialekt (stundtals mumlandes) om människor hon kände och hade känt, hon fällde en tår över sin döda make och till sist vallade hon oss in i lägenheten för att visa oss foton på sina syskonbarn.
Att ha flickor och pojkar i samma lägenhet var något hon var mycket skeptisk till. Los niños con los niños y las niñas con las niñas! mässade hon och såg oss alla stint i ögonen. Tydligen blir studierna lidande när lägenheten delas av manliga och kvinnliga studenter. Detta var hennes erfarenhet, och med sina 82 levnadsår så visste hon en hel del om livet. Vilket hon gärna påpekade. Till slut lyckades vi slita oss. Sen sprang vi för glatta livet.
