välkommen till Spanien. var god dröj.
Den här veckan började kurserna. Men på måndagen var universitetet av okänd anledning stängt, och på onsdagen var det allmän strejk och därmed heller inga lektioner. På tisdagen tog jag mig i alla fall upp vid halv nio för att gå på min första lektion.
Det hela började bra med att jag gick vilse och kom en kvart för sent. Det spelade dock ingen roll, eftersom läraren aldrig dök upp. Samma sak hände på nästa lektion (det var samma lärare). Enligt min lägenhetskompis händer det då och då att lärarna skolkar. Det är ju ändå klämdag, resonerade de väl.
Jag gick hem till mig tillsammans med några ur ERASMUS-gänget för att äta lunch. Efter att ha väckt de som somnat i min säng och i min soffa masade jag mig än en gång upp till campus i den gassande eftermiddagssolen. Tredje gången gillt, nu kom i alla fall en lärare! Med låg röst och snabbt som blixten drog hon igenom allt som stod på pappret vi hade fått, utan att utveckla det vidare. Det hela var över snabbare än du kan säga hasta luego. Fem minuter senare, efter ett avslutande frågor? var hon på väg ut igen.
Som tur är behöver vi inte välja kurser förrän om ett par veckor. Jag ska prova så många kurser jag hinner med tills dess. Så länge inte lektionerna blir inställda, förstås.
Vilka fantastiska lärare du verkar ha fått, eller missat beroende på hur man ser på steken. Såna lärare borde vi ha mer av, som inser vikten av att lära sig på egen hand, utan hjälp. Livet skola liksom. Fantastiskt!:P