hem igen

Ju mer man lär sig, desto mer inser man att man inte kan. Det gäller i allmänhet, men inte minst för språk. När man kommit över en viss tröskel och inte längre behöver tänka efter så mycket, inte gör så många fel, och kan alla grundläggande grammatiska regler, då väntar nya problem. De tre största stavas Ord, Slang och Nyanser. Nog för att jag kan uttrycka det mesta jag vill säga i vardagen, men så fort jag kommer in på ett lite mer ovanligt ämne så blir det pinsamt uppenbart hur litet mitt ordförråd är. Och vi ska inte tala om alla de tusentals slangord och vardagsuttryck som jag inte förstår eftersom jag aldrig riktigt umgåtts i en större grupp av spansktalande personer. De spanjorer jag känt har förstås av vänlighet mot mig använt sig av ett mer korrekt språk.

Sedan har vi de sociala och kulturella aspekterna av språket. Bara för att mina svenska ordböcker och grammatikböcker säger att något är korrekt behöver det ju inte betyda att folk faktiskt säger så. Och bara för att vi uttrycker oss på ett visst sätt i Sverige innebär inte det att man kan uttrycka sig på samma sätt här, fast på spanska.

När jag bad om notan och använde mig av den spanska motsvarigheten till can we pay? svarade servitören: om ni kan betala? Ni bör betala! och skrattade. Visst kan man säga som jag gjorde, men det låter inte jättebra. En annan servitör kommenterade mitt ordval när jag frågade om jag fick använda toaletten. El baño? Nej, vi har inget badrum, men toaletter har vi! Det spelar ingen roll om man har bott 11 månader i Spanien och studerat spanska i Sverige i 5 år, man har fortfarande mycket kvar att lära.

Det är heller inte så konstigt att det är svårt att få grepp om de spanska orden med tanke på hur många betydelser de ofta har.
Ett exempel: http://www.ord.se/oversattning/spanska/?s=quedar&l=SPASVE