man var bland molnen
En heldag i regionen Alpujarra, där små vita byar ligger som utslängda av en osynlig hand bland bergen. Vi var tre busslaster ERASMUS-studenter som invaderade de innan så sömniga byarna och skrämde iväg alla invånare. Vi gjorde en liten vandring upp i bergen. Utsikten hade varit jättefin i soligt väder, det intygade ledarna. Nu blockerades den av ett tjockt lager sockervadd.
Efter en kylig picknickpaus fortsatte vi vidare uppåt för att se om det kanske lättade där. Det gjorde det inte. Vi klättrade uppåt och uppåt, alltmedan kylan försvann och ersattes av svett, och till slut stannade vi vid en liten klippavsats. Och då drog molnen in, ännu tätare än förut. Man såg inte fem meter framför sig. Känslan var så bisarr att mitt humör genast höjdes. Det var inte den upplevelse jag tänkt mig, men en upplevelse var det.
Så i slutändan var jag väldigt nöjd med dagen. Det här var precis vad jag behövde: att få komma ut och röra på mig, se lite nya platser, träffa lite nya människor, och försvinna in i dimman en liten stund.
