det kaos som är min vardag
Idag hade jag två lektioner i rad med samma lärare. Han är ganska rolig och det han pratar om är intressant. Men att sitta och lyssna på när han pratar i totalt tre timmar i sträck utan några visuella hjälpmedel, och utan någon märkbar röd tråd, är påfrestande. Speciellt när det alltid är några som pratar samtidigt som honom. Det är ett ständigt surr i klassrummet, och i detta surr ska man hålla sig alert för att kunna hänga med när allt är på ett främmande språk.
Jag bävar för att öppna dörrarna till fakultetsbyggnaden och försvinna in i det virrvarr av människor som tränger sig in i klassrum, myllrar ut från andra klassrum, pratar och skrattar högt i korridorerna, bildar långa köer. Jag blir så obeskrivligt trött av allt folk, alla oljud, och inte minst av den dagliga bergsbestigningen upp till campus.
Innan lektionen, medan klassrummet fylls av pladdrande studenter, så loggar jag ut ett tag. Då drömmer jag mig bort till Engelska Parkens ljusa och rymliga korridorer. Då saknar jag de små grupperna och tystnaden i klassrummen. Då fantiserar jag om att jag cyklar på plan asfalt längs ödsliga stigar.
Andra veckan är avklarad. Nu har jag gjort mig förtjänt av fem dagars ledighet!
