the more, the merrier
Det var alldeles för länge sen vi var ute och åt tapas, tyckte jag. Så jag drog ihop en tapasrunda på fredagskvällen med det vanliga gänget. Jag tänkte mig att vi kanske skulle bli en 6-7 personer.
Det hela eskalerade dock lite grann på grund av att flera av de deltagande tog med sig en kompis. (Det mesta kan skyllas på Laurence, som tog med sig en dejt samt fem kompisar på besök från Sevilla.) Så istället blev vi 14-15 stycken. Det är svårt att hitta en bra tapasbar en fredagkväll som kan rymma typ halva Europa. Och inte minst är det svårt att organisera detta hopplock av människor och valla dem från ställe till ställe. Tydligen förväntades jag göra detta eftersom det hela var min idé. Problemet är bara att jag varken hittar speciellt bra eller känner till speciellt många tapasbarer.
Efter att en av spanjorerna fick agera GPS lyckades vi i alla fall hitta två barer som var bra och rymliga, och det blev en väldigt trevlig kväll med gamla och nya vänner. Ju fler desto roligare tycker jag nästan alltid. Men jag föredrar att vara den som inte vet var vi är eller vart vi ska men glatt hänger på. Då är allt som vanligt.
