jag gillar Madrid
Det är lustigt med förväntningar. När man inte har några så tenderar allt att bli så mycket bättre.
Jag trodde inte att jag skulle gilla Madrid så mycket, för storstäder brukar inte vara min grej. De gör mig stressad. Men jag borde ha insett att Spaniens huvudstad skulle ha en mindre hektisk atmosfär än andra storstäder. Precis som i Granada går vi om alla andra när vi är ute och promenerar. Och rulltrapporna till Metron rullar långsammare än i Stockholm.
Det var roligt att leka stadsbo för några dagar. Åka tunnelbana och promenera omkring bland storslagna byggnader och breda avenyer. Luften var ett antal grader kallare än i Granada, men solen sken från en blå himmel och på träden lyste löven gula. Och det kändes verkligen som att vi var på semester.
Emma, Lisa och Julia bodde på hostel, men jag fick bo hos Javier, som jag lärde känna i våras när han var utbytesstudent i Uppsala. Det var trevligt även om vi inte hann umgås så mycket. Det enda jag hade planerat inför helgen var att se Harry Potter 7:1 i originalversion (i Granada finns den bara dubbad). Men redan dag 2 hade det dykt upp en hel drös saker som jag ville hinna med. Och jag tycker att vi hann med en ansenlig mängd aktiviteter.
Vi bekantade oss med Goya, Dalí och Picasso på Museo del Prado och Museo Reina Sofia och fick vår dos konst för ett bra tag framöver. Vi spenderade tre timmar med en inofficiell guide som berättade om Madrid på ett ovanligt roligt sätt. På turen lärde vi känna Paul, en skön holländare som tydligen gillade oss trots vårt något urflippade beteende. Vi besökte en fantastisk matmarknad, åt grym thaimat (två gånger) och intog två trerättersluncher som följdes av episk paltkoma.
Och så gick vi på julmarknad på Plaza Mayor. När mörkret föll tändes alla ljusdekorationer som hängde över torget och alla gatorna i centrum, och vid Puerta del Sol lyste en gigantisk julgran i grönt och rött. Då fick jag den första riktiga julstämningen.
Så, en aning förvånat men mycket förnöjt får jag konstatera: jag gillar Madrid.
