hem igen

Granada är fyllt av backar.
Vägen till universitetet är en ständig uppförsbacke.
Vägen hem till vänner eller ut på stan går nerför, så mycket nerför att man vill skutta fram.

I Granada skiner solen nästan jämt. Men en del dagar är gråa och regniga och då förvånas jag över hur kallt det blir.
Kylan tränger in i mitt rum och in i min kropp och går inte att komma ifrån.

Någon sa att jag tar med mig vädret dit jag far.

En del saker kan kännas så omöjliga i denna stad fylld av möjligheter.
Det känns lite som om jag väntar på något.
Kanske på bättre väder.