en god vän
Jag är förkyld igen. Temperaturen i min lägenhet är den starkt misstänkta boven i dramat. I badrummet kommer det rök ur munnen när man andas.
Jag har haft nöjet att ha en god vän på besök och några dagars semester i vardagen. Det är trevligt att få en anledning att äta ute, dricka vin och se flamenco. Och inte minst att besöka Alhambra igen. I den stund jag klev in genom grindarna till detta jättepalats mindes jag att det är en av mina favoritplatser i världen. Tre timmar senare kunde jag konstatera att det var precis lika vackert som för fem år sedan.
Jag var inte riktigt medveten om vilket stort behov jag hade av att prata med någon som känner mig väl. Hur kul det än är med nya vänner så är det något som fattas. Jag saknar analyserna, filosoferandet.
Sista kvällen sitter vi på Granadas bästa pizzahak och förundras över hur mycket som har hänt under de senaste sex åren. 2004 hade vi nog aldrig gissat att vi två skulle sitta här och äta pizza och vara så goda vänner som vi faktiskt är. Om sex år kan jag vara var som helst, med vem som helst. Jag har ingen aning, och det är en bra känsla. Det är en del av charmen, att inte veta.
Folk oroar sig. För att de inte vet vad de ska göra med livet. För att de inte har någon att krama om natten. För att de har för lite pengar och för lite tid och för mycket att göra. Jag har precis samma problem, men jag löser dem genom att strunta i dem.
Mycket har förändrats de senaste 6 åren. Till exempel så har jag blivit någon som gillar förändringar.
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än. För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
