Metagrammatik
Jag är singular
Jag är predikativ
Förr levde jag i imperfekt
nu lever jag i presens
Jag vet hur man gör en bisats
Jag kan objekt
Sammansättningar och avledningar
En ofullbordad sats...
Ett nybildat particip
En verbpartikel att hitta på, slita ut och glömma bort
Om jag finge använda mer konjunktiv
Skulle jag ropa: Leve optativen!
Hurra för interjektioner!
Använd mer imperativ!
Jag verbaliserar och nyordsskapar
Jag skriver om skrivande
Blanka fan i ordföljden jag ger.
Inspirationen kom från detta fantastiskt charmiga lilla stycke poesi:
GRAMMATIK av Alf Henriksson
Singularis tredje person
maskulinum nominativ
mötte en flicka på Djurgårdsbron
en kväll i sitt unga liv.
Flickan brast ut i en interjektion
en imperativ och ett possessiv,
så att maskulinum tredje person
böjdes till genitiv.
Därpå grep de en kopulativ konjunktion
och vandrade dädan som man och viv,
två superlativt reciproka hjon
i presens indikativ.
Nördig? Jag? Inte det minsta.
Jag blir rädd för dig ibland. Du behöver hjälp.
ist för "because I'm worth it" borde ni börja använda "because I'm nerd" hehehe.
åh, jag älskar det! både ditt och alf henrikssons!
Nördighet varar längst vet ni väl! = )
