hem igen

De senaste fem åren har karaktäriserats av pengabrist, rastlöshet och framtidsnoja. Trots det har jag kunnat göra vad jag har velat göra, och de har varit de otvivelaktigt bästa åren av mitt liv. Tänk då bara när jag pluggat färdigt. Då finns det inte längre något jag känner att jag måste eller borde göra. Då har jag en examen, mer erfarenhet och ett större kontaktnät. Förhoppningsvis kan detta generera ett någorlunda tillfredsställande jobb. Och med jobb kommer pengar. Bara tänk vad fantastiskt att inte behöva snåla jämt! Jag tycker inte att jag är speciellt beroende av pengar, men har man pengar finns det inga gränser kvar. Då finns det inget som stoppar en.

Den sedan länge förutspådda och fruktade 25-årskrisen, schemalagd till nästa höst, känns just nu som att den kommer att utebli. För jag tänker på allt jag hunnit göra under de här första 25 åren, och så tänker jag att jag får leva hela det livet igen (och eftersom jag inte var så produktiv under mina första 10-15 år så kommer jag att hinna ännu mer på de nästa 25 åren). Ett helt liv till! Sen är jag 50. Då återstår förhoppningsvis ett antal decennier till.

Tänk när du är 50, hur klok och vis du kommer att vara, hur mycket du kommer att ha lärt dig. Tänk hur säker du kommer att vara i dig själv. Tänk all erfarenhet du kommer att ha samlat på dig, tänk alla vänner. Tänk alla fina minnen. Att bli äldre är ingen orsak till kris. Så länge du ägnar din tid åt något bra, något du trivs med, så slösar du inte tid. Om det känns som att tiden flyger iväg beror det kanske bara på att du har roligt.

Jag har blivit galet positiv. Det borde vara uppenbart, men det tål att sägas ändå: allt blir så mycket bättre om man ser positivt på saker. Det blir en god cirkel. Och man har förvånansvärt stor makt över sina egna tankar. Säg till dig själv att allt blir bra, och glöm inte att lyssna på dig själv. Glöm inte bort att påminna dig själv då och då om hur bra du har det, vilken fantastisk människa du är, och hur lyckligt lottad du är.

Du är bäst!