hem igen

Som jag ser det finns det två aspekter av språkintresse. Antingen tilltalas man av det logiska i språket, strukturen i dess uppbyggnad. Man fascineras över hur inget är slumpmässigt, hur allt har en bakgrund i en historisk utveckling, och hur alla ord har en plats i systemet. Eller så intresserar man sig för hur språket kan användas i tal och skrift för att skapa olika effekter. Man tilltalas av språkets poetiska sida, dess skönhet, dess oändliga möjligheter till olika uttryckssätt och stilar. Man fascineras av dess ständiga förändring och förnyelse.

Själv är jag precis lika förtjust i att peta i satsanalys som att skriva julklappsrim. Jag tycker att kasussystem är lika spännande som versmått. Jag blir lika lycklig när jag får reda på ett ords etymologiska bakgrund som när jag kommer på en bra metafor (eller en ny ordvits).

Kanske har jag fastnat för just språk därför att min personlighet lämpar sig väl för språkintressets två olika aspekter. Å ena sidan är jag en strukturerad ordningsmänniska med sinne för logik som gillar att skriva listor, sortera och planera. Å andra sidan är jag en kontemplativ drömmare som gärna analyserar egna och andras känslor i tanke, samtal och skrift.*

I mig har jag en Fältlingvist som vill ut i världen och lära känna andra kulturer och deras språk. Men där bor också en Fåtöljlingvist som helst stannar på sin kammare, grävandes i böcker och klurandes på grammatiska problem.

Språk har alltid varit det jag gillat bäst i skolan. Näst efter språken var mina favoritämnen matte och psykologi.

* Det här var nog första gången som jag sammanfattat min personlighet i två meningar.