hem igen

Det här inlägget är en bekännelse. Jag har ett beroende. Det yttrar sig genom ett osunt starkt behov av att gå in varje dag och titta om det har hänt något nytt. Ibland fastnar jag där i timmar och bara läser allt konstigt som folk har varit inne och skrivit.

Nej, den här gången talar jag inte om facebook; jag syftar på den fantastiska sajten www.luxikon.se. Här lägger ordälskare upp sina bästa ord. Och jag sällar mig till denna skara med en brinnande entusiasm. Ni andra som också är ordälskare vet vad jag menar. Det svenska språket innehåller inte bara poetiska och vackra ord som eljest och ehuru, sådana ord som en del anstränger sig för att återuppliva. De får de gärna fortsätta med, ju fler ord som berikar det svenska språket desto bättre. Men själv är jag en sucker för orden och uttrycken som aldrig fick vara med och leka med de coola grabbarna, de som alltid tillhört klabbet: töntiga, smarta, praktiska, vitsiga och märkliga ord. Som språkvetare i jäsningsstadiet anser jag att vi bör slå ett slag för återupplivandet av bortglömda uttryck som milda makaroner, gudars skymning, kors i taket, allsin dar och hujedamej. Det lite mer moderna shit pommes frites är fortfarande en favorit och får självklart också räknas in till denna kategori.

Det är så lätt att bli alldeles för hemvan med sina vanliga gamla vardagsord och glömma bort alla synonymer man faktiskt har på lager nånstans där inne i det mentala ordförrådet. Visst kan man prata om saker som grejer, men varför inte krydda samtalen med några prylar, mojänger, grunkamojer, mockapärer och annat tjofräs? Varför gå på en vanlig fest när man kan ställa till med partaj, ståhej, baluns eller rentav hoolabaloo? Det är alldeles för sällan som folk i dagens samhälle får dåndimpen, köper nya pjucks, säger åt någon att lägga ägg eller tycker att något är finemang.

Det här inlägget är en bekännelse. Jag har ett word-dokument på min dator med en lista på bra ord. Däribland finns ett antal högst sofistikerade ord som jag lärt mig eller börjat använda flitigt under de senaste månaderna, däribland prella, kötta, automagiskt, (gött) mos, hem-hemma, klackbakis, fuldans, fail och låning (när man får CSN-utbetalningen). Två personliga favoriter är indie, som kan användas om alla handlingar som visar på att en person är eller vill vara lite annorlunda (”Rosa sparkdräkt i plysch på nästa Velvet? Det är jävligt indie.”), och så äg!, detta finurliga lilla ord som rymmer så mycket entusiasm i sina två små anspråkslösa bokstäver.

Alla ni som också älskar ord borde verkligen ta er en titt (eller kanske en flukt?) på Luxikon. Bland annat finns det ett imponerande utbud (läs: överrepresentation) av ord som på olika sätt är kopplade till festliga aktiviteter och överintag av starkare rusdrycker. En tisdag kanske ser ut så här för den genomsnittlige Luxikon-användaren: en gammal kompis kommer till stan, det är ett bra ölibi. Kvällen inleds med intag av alkoholhydrater vilket leder till en hel del fyllosoferande, och frampå småtimmarna är båda rejält handipackade. På onsdagen tar man försovmorgon, och bestämmer sig för att skjuta upp tentapluggandet till Nåndag.

Rädda de fåniga uteorden och fortsätt berika vårt modersmål med nya fantasifulla slangord!

Tack till språkvetargänget för inspirerande nyord, och till Jonas Gardell för uttrycket klabbet och uppväckandet av ordet dåndimpen.