hem igen

Forsta dagen pa garden. Jag fick folja med pappa Guiseppe, 65, ut och jobba. Det kandes som om jag var den aldre av oss. Vi flyttade omkring en massa gras med krattor hela formiddagen. Fraga mig inte vad det skulle vara bra for - det ar svart att ta reda pa nar Guiseppe inte kan engelska. Jag tror att graset skulle torka och bli ho till djuren. Guiseppe ar en sadan dar typisk mysig liten sydeuropeisk gubbe. Han har en solbranna som man bara har om man jobbar ute varje dag, och han ler standigt. Camilla, bella! gastar han glatt over ljudet fran traktorn. Du ser ut som om du star och roker en cigarett! Du ska inte svanga runt sa mycket, ta i nu! Stadstjejen svettas som aldrig forr och far blasor pa bade hander och fotter. Bra! sager Guiseppe. Det gor dig stark!

Just nu ar allt lite upp och ner pa garden. Den har veckan bor foljande personer i huset: 28-arige Antonello, hans gravida hollandska flickvan Linda, hans foraldrar Guiseppe och Maria, fyra volontartjejer (tva fran USA, en fran Indonesien och sa jag), en amerikansk gast, samt 16 mentalt handikappade israeler med deras 8 medfoljande ledare. Det sistnamnda ar det som gor det hela en smula kaotiskt, aven om alla ar valdigt lugna och trevliga. Tva stackare till volontarer far inte plats i huset utan bor istallet i en gammal nedgangen stuga 20 minuters promenad upp i bergen, utan toalett eller dusch och utan mat. Forstar inte riktigt tanken bakom detta, men ar oerhort glad att jag sover pa en sval vindsvaning tillsammans med de andra tjejerna.

Middagen igar bestod av linssoppa, grillade gronsaker (jag fick i uppgift att hacka decimetertjocka zucchini), sallad, nybakt brod med hemgjord tryffelolja och pecorinoost fran granngarden, och sa ett helt grillat lamm. Slaktat i morse. Hade jag varit har i tid hade jag fatt i arbete att sanera koket fran blod. Nu kom jag dock dagen efter, for resan hit var ett aventyr i sig.

Flyget fran Bryssel blev tva timmar forsenat sa jag hade ingen chans att hinna med bussen ut till Sora. Installd pa att sova pa en bank pa Roms flygplats satter jag mig pa planet, da en mork framling med ett blandande leende satter sig bredvid mig. Tva timmar senare har min nya kompis Farid ordnat en sangplats at mig hos hans kompis i centrala Rom. Jag tar en buss till Rom och blir hamtad med bil pa stationen av tva trevliga grabbar. Stefano haller en hand pa ratten medan Guiseppe tander sin andra cigarett. Val framme visar sig Guiseppe bo i en jattefin lagenhet och jag far till och med ett eget rum med en sang som just da kanns som den skonaste jag nagonsin sovit i. Pa morgonen skjutsar Stefano mig till bussen och bjuder mig pa frukost. Jag har inga ord, forutom mille grazie!

Forsta intrycket av Italien var alltsa mycket bra. Jag har annu inte helt bestamt mig for vad jag tycker om garden, det ar sa mycket nytt, men jag tror att jag kommer att trivas. Om inte annat ar det fantastiska bergslandskapet omkring nog vart besvaret.