galenskapen
Idag begav jag mig ut i skogen med Guiseppe, Tara och en traktor for att ta hand om nedfallna trad. Guiseppe sagade itu dem och sa fick jag och Tara dra dem med hjalp av rep till traktorn och lasta pa dem dar. Men det ar ingen stress saklart, alltid piano piano. Guiseppe pekar ut hur stora hans marker ar, visar vilka frukter som ar mogna och trallar italienska visor for full hals.
Jag gillar vardagslunken man kommit in i har. Jag jobbar med att ansa vinrankor, stada rum, skara sallad och annat smatt och gott. Jag ater pasta tva, ibland tre ganger om dagen (ibland aven till frukost). Jag forsoker begransa min vinkonsumtion till tva glas om dagen. Jag frossar i farska fikon och plommon. Pa eftermiddagen tar jag en dusch, men strax ar jag klibbig igen. Jag pratar med gaster och sloar i hangmattor och forsoker ta itu med lite seriost italienskapluggande. Ibland sover jag pa balkongen. Da ligger jag pa rygg och tittar pa stjarnorna, som lyser sa mycket starkare har an hemma. Det ar det enda sattet att lyckas sova nar det ar som varmast.
Nagon gang nar kvallen borjar narma sig sitt slut sa flippar alla fyra volontarerna ur. Det hander varje dag. Amerikanska Elizabeth gor fantastiska imitationer av husmoderns barska grymtanden medan hennes bundsforvant Maria forsoker fanga brodbitar med munnen och Tara gar runt och sjunger julsanger. Jag vet inte vad det ar som framkallar galenskapen, men det kan ha nagot att gora med att vi alla ar overtrotta, extremt myggbitna och konstant svettiga. Det kan vara nagot med att vi utover de 23 israelerna aven har haft 14 italienska skolbarn har pa engelskkurs. (Nu ar denna nagot intensiva period over och vi njuter av att bara ha nagra fa gaster pa garden.) Det kan ocksa vara sa att vi spenderar lite for mycket tid i varandras sallskap. I vilket fall, nar klockan ar runt tio och vi diskar den 60:e tallriken sa kan man rakna med att vi tycker att allting ar hysteriskt roligt.
Jag gillar vardagslunken man kommit in i har. Jag jobbar med att ansa vinrankor, stada rum, skara sallad och annat smatt och gott. Jag ater pasta tva, ibland tre ganger om dagen (ibland aven till frukost). Jag forsoker begransa min vinkonsumtion till tva glas om dagen. Jag frossar i farska fikon och plommon. Pa eftermiddagen tar jag en dusch, men strax ar jag klibbig igen. Jag pratar med gaster och sloar i hangmattor och forsoker ta itu med lite seriost italienskapluggande. Ibland sover jag pa balkongen. Da ligger jag pa rygg och tittar pa stjarnorna, som lyser sa mycket starkare har an hemma. Det ar det enda sattet att lyckas sova nar det ar som varmast.
Nagon gang nar kvallen borjar narma sig sitt slut sa flippar alla fyra volontarerna ur. Det hander varje dag. Amerikanska Elizabeth gor fantastiska imitationer av husmoderns barska grymtanden medan hennes bundsforvant Maria forsoker fanga brodbitar med munnen och Tara gar runt och sjunger julsanger. Jag vet inte vad det ar som framkallar galenskapen, men det kan ha nagot att gora med att vi alla ar overtrotta, extremt myggbitna och konstant svettiga. Det kan vara nagot med att vi utover de 23 israelerna aven har haft 14 italienska skolbarn har pa engelskkurs. (Nu ar denna nagot intensiva period over och vi njuter av att bara ha nagra fa gaster pa garden.) Det kan ocksa vara sa att vi spenderar lite for mycket tid i varandras sallskap. I vilket fall, nar klockan ar runt tio och vi diskar den 60:e tallriken sa kan man rakna med att vi tycker att allting ar hysteriskt roligt.
Kommentarer
Postat av: Fia
Grovarbete som sidorätt tll den ordinarie matfrossan. Jag är med - det är 2010-talets melodi! Det låter helt underbart.
Postat av: Mormor
Jag visste inte att du har blivit skogsarbetare där.Tycker synd om dej.Kram
Trackback
