5 timmar
01.00 Nu stänger studentpubarna i Uppsala. Nu öppnar Vogue i Granada.
01.30 Nu kommer vi dit. Det är sorgligt folktomt. Vi spelar fussball med några tyskar för att undvika det öde dansgolvet.
03.00 Nu börjar musiken arta sig. Det fylls på med folk och snart finns det inte plats att galendansa längre. Två spanjorer gör det ändå, med smärtsamma konsekvenser. En av dem envisas med att lyfta upp mig upprepade gånger. Han är lite för förfriskad för att det ska vara en bra idé.
04.30 Nu går Lisa och Julia. Som vanligt har Julia blivit kvar fastän hon sagt att hon bara ska med en liten stund. Kajsa vill stanna kvar. Hon har kommit in i någon slags fjärde andning eller möjligtvis fått plötsliga superkrafter.
05.00 Nu är dansgolvet så trångt att man inte kan dansa längre och jag är för trött för att förstå vad någon säger till mig. Nu tycker jag att det är dags att gå. Men först måste vi hitta våra jackor som hänger någonstans under bardisken. Vi trycker oss in mellan folk och dyker ner i knähöjd för att söka efter den där kroken där vi hängde dem. Efter att ha klämt oss förbi samma människor ett flertal gånger hittar vi till slut kroken. Sen tar vi varandras händer, drar ett djupt andetag och forcerar vår väg fram till dörren.
05.30 Nu delar vi på en kebab på mitt vanliga ställe. Mohammed som bjuder på pommes och lär oss arabiska är inte kvar. Nu är det en ny Mohammed som gör kebaben. Som tur är verkar han minst lika trevlig som den gamla. Och kebaben är god också.
05.45 Nu vinkar vi glatt godnatt till Mohammed och hinner gå i några sekunder innan vi kommer på att vi glömt att betala.
06.30 Nu somnar vi gott. Och fort.
