i skogen
Jag känner mig som i en roman av Erlend Loe. Förut, när det var så varmt, sov jag på balkongen. Min sista vecka i Italien flyttade jag ut i skogen. Jag sov på terrassen ovanpå ett gammalt övergivet hus - tills det började regna. Tacka gudarna för tält! Min första upplevelse av couchsurfing blev tentsurfing. Ett trettiotal människor hade samlats till det årliga sommarlägret anordnat av Antonello från gården: några dagar av umgänge under parollen To celebrate the beauty of life and nature. Och det gjorde vi.
Faktum är att jag har fått mer förståelse för Loes romanfigur Doppler, som flyttar ut i skogen. För i skogen finns inga måsten. Det finns ingen trafik. Det finns inga speglar. Det finns inget internet, ingen mobiltäckning. Det finns inga människor, förutom denna skara inhabitants of the world, enade av en gemensam passion. En grupp goda vänner som känt varandra i ett par dagar. Från olika länder och med helt olika bakgrund och personligheter, en heterogen enhet, en skara likasinnade.
Vad gör man i skogen? På morgonen kan man vakna till Guiseppes glada stämma som auktionerar ut nykokt kaffe. På dagen kan man vandra i bergen, sjunga allsång på toppen av en slottsruin, prova på yoga på en gräsplätt mellan olivträden, prata fem olika språk på en och samma dag. På kvällen kan man laga skolkökskvantiteter av mat över öppen eld. På natten kan man dricka vin och dansa merengue runt lägerelden. Måste vi verkligen tillbaka till staden?
Men en sen kväll i hjärtat av Rom, när alla torg är fulla av livliga uteserveringar, när temperaturen är perfekt, fontänerna är vackert upplysta och det då och då dyker upp något majestätiskt monument bakom ett hörn - då har staden sin charm. Trots bullret, trots bilarna, trots turisterna, trots graffittin, trots reklampelarna. Då kan man inte låta bli att svepas med. Se Roma från andra sidan och du får Amor.
