hem igen

Söndagmorgon i sängen: från klockan 10 fram till cirka klockan 13. Däremellan frukost, förstås, men annars kan schemat knappast kallas späckat. Att filosofera titt som tätt över ditt och datt är en fritidsaktivitet jag har mycket erfarenhet av och uppskattar.

Lägenheten ser ut som lägenheten brukar se ut efter en festlig tillställning: de vanliga tomma glasen, flaskor och ölburkar, lite jordnötsfragment och microchips på golvet, duken skrynklad, madrassen lite nerhalkad. Men idag kan man även observera några mer exotiska inslag. En leopardscarf, ett nitskärp, hårspray, en hög urpressade limefrukter, en tallrik med chili, några hiphopkepsar, en mascara och en jäkla massa bubbelplast, smälld och förbrukad. För den som inte känner till historien bakom dessa lämningar skulle de nog tyckas något underliga. Nu blir de ett monument över en märklig men lyckad utflyttningsfest. Faktum: man kan ha roligt även om man inte är så många. Speciellt om alla har roliga kläder på sig.

Jag borde vara på sämre humör än jag är. Utanför regnar det, jag måste läsa två artiklar till imorgon, jag har sovit mycket för lite och druckit lite för mycket, och mitt hem skriker: ”Städa mig!”. Men omständigheterna kräver en slö hemmadag. Idag borde jag ingenting. Inte gå ut och ta vara på det fina vädret. Inte vara social. Inte fixa, dona, greja, kirra, styra upp, kolla upp eller komma på något alls. Idag tar jag ledigt från känslan av att jag borde göra något vettigt med varenda sketen liten dag.

Den här lägenheten känner mina vänner. Igår blev den klappad i alla vrårna, och den såg tillbaka på alla saker den blivit utsatt för, deltagit i och bevittnat under de senaste åtta månaderna. En stol som brakade ihop. Ett gap mellan säng och vägg där otursamma kan ramla ner. En ståtlig koja från säng till bokhylla med en golvlampa som nav. Sömniga människor som somnat i skedande ställning och blivit kvar. Och mig känner den utan och innan. Den är välbekant med dofterna av vitlök och vinsåser och micropopcorn. Den kan alla mina spellistor på Spotify utantill. Den vet alla mina känslor, analyserade under timslånga telefonsamtal. Den var där under alla mina mest ineffektiva pluggdagar, den vet när jag har tagit sovmorgnar fast jag borde ha gått upp tidigt. Den har sett mig komma och gå under morgnar och dagar och kvällar och nätter, den har sett mig skratta och gråta och fundera.

Vi har varit goda vänner, lägenheten och jag.