hem igen

Jag gillar söndagar. Jag gillar dagen efter att man har festat, när man inte har bråttom någonstans, och man kan lyssna på bra musik och dra omkring i pyjamas till fram på eftermiddagen. Jag gillar söndagar som är fyllda av solsken och man mår bra inombords och man är lite klackbakis men det gör inget för det vittnar om en bra kväll.

Jag gillar förfester när man pratar om kärlek och livets allvar och blir lite sentimental och inser på något fånigt sätt att de där stunderna när man känner sig ensam så är man ju aldrig det. Varför blir alla så rädda när någon är ledsen, när det är en av de mest grundläggande känslorna man kan ha? Varför är det tabu att visa andra känslor än glädje, när man vet att alla har sina problem och ibland behöver gräva ner sig i dem en stund, för att kunna bli glada igen? Varför försöker föräldrar skydda sina barn från sanningen att livet inte alltid kommer att vara underbart? Om vi skaffar barn någon gång, och de frågar, då ska vi säga till dem att: ja, livet kommer att vara hårt, men det kommer att vara värt det.

Jag älskar att filosofera över livet och jag älskar att dricka vin och känna hur allt släpper taget lite grann och hur jag börjar skratta lite mer och kramas lite mer. Åh, jag gillar när man går från förfesten till klubben, ibland är det nästan lika kul som själva festen. Jag gillar att klampa omkring i hög snö i någons trädgård, att bli glidtacklad på en isbana och ramla ihop i en skrattande hög, jag gillar att leda cykeln som en äkta student och undra lite förstrött var vi är någonstans medan någon slänger någon annan i ännu en snöhög.

Jag gillar att stå framför en scen och blunda och bara lyssna, och känna musiken i hela kroppen, jag gillar att väggdansa och att bilda tåg med 20 koreaner, att omringa en stackars främling när de spelar We are your friends och vråla med i refrängen som galningar. Jag gillar att allt är precis som vanligt och jag gillar att det händer knäppa saker, man kan aldrig veta vad som kommer att hända och det är underbart. Cred till livet!

Jag tycker om fina vänner och jag tycker om att inse hur glad det gör mig att se dem glada.

Jag älskar att jag trodde att livet efter sommaren skulle bli lugnare och mindre händelserikt, och jag älskar när jag måste omvärdera mina förväntningar.

Ibland är det så lätt att bli barnsligt lycklig över fina vänner, roliga fester, sena nätter, bra musik, alla känslor, allt som ligger bakom oss och allt som ligger framför oss, och hur alla vägar leder fram till våra fötter.