högt ovan molnen

solen tränger in överallt den letar sig in i alla mörkaste vrårna och sprider ljus så allt man ser blir ljust ljust och det märks på alla att den gör det man ser det i deras ansikten plötsligt går alla omkring och ler och jag går omkring och ler och det är för solen det är för våren och för att man kan sitta ute och plugga på gräset och jackan ligger slängd bredvid och det blir inte så mycket pluggat men vad gör det som vi har längtat nu kan vi göra allt det där vi pratat om vi har tusen planer och alldeles för lite tid men vänta bara nu kör vi!


och just nu vill jag stanna tiden för att leva kvar i de första vårdagarna med de första vårkänslorna och jag vill fortsätta leva studentliv i Uppsala och hänga med gänget och jag vill stanna tiden för att det inte ska ta slut och det ska dröja sju månader innan jag får göra det igen men på samma gång vill jag bara att tiden ska gå så att jag kommer till den här sommaren den lediga sommaren med sommarväder och ledighet och spontanitet och resor och umgänge med alla vännerna och ingen skola och ingen vardag och bara varma vackra soliga dagar! och sedan Granada!

 

tankarna flyger och far flyger till varma länder och cirklar runt bland molnen och nuddar solen de flyger över Sverige och ser nya platser och dyker ner och virvlar runt gamla vänner som också sitter i solen någonstans och de flyger tillbaka till Uppsala och landar en sekund på kyrktornen som sträcker sig mot himlen och de ser ut över alla nationshusen och alla parkerna och cykelvägarna och uteserveringarna och de tar fart igen och flyger högt över Engelska Parken men landar inte där utan tycker att det ser fint ut uppifrån och så breder de ut sina vingar och flaxar ner igen och landar på huvudet på någon som ser lite förvirrad ut och jag schasar iväg dem så att de flyger sin kos igen långt bort och sedan tillbaka som flyttfåglarna på våren och de är fria att göra som de vill jag kan inte hindra dem och varför skulle jag tankar är till för att flyga så länge de flyger högt och håller sig långt över marken och solen skiner på deras vackra vingar så ska jag aldrig bura in dem igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0