Dessa dagar kan man knappast kalla kalla, de borde heta heta!

I söndags var det välkomstmiddag hemma hos Emma från Uppsala, Laurence från England och Jesús från Granada. Jag deltog förstås också, eftersom jag mer eller mindre också bor där. Kvällens tema var Google Translate och tungvrickare. Nu kan Laurence ett antal användbara svenska fraser, och jag har lärt mig ordet antidisestablishmentarianismistical.

 

Vår planerat tidiga kväll blev en lite senare natt, men klockan 9.00 stod vi redo utanför Universitetsaulan tillsammans med en hop andra förvirrade utbytesstudenter. Första introduktionstillfället innebar en drös med papper och två timmar av information om allt från fritidsaktiviteter till hälsovård och var vi kan äta lunch. Allt mycket välorganiserat och på både engelska och spanska. Det enda de inte sa något om var kurserna och hur vi väljer dem. Men det löser sig säkert.

 

Jag gick Calle San Juan de Dios hem och önskade att jag kunde stänga in mig i en bubbla, stänga ute alla bilar, alla människor, alla skyltar och affischer, alla ljud. Det surrade i mitt stackars huvud, som redan hade ganska mycket att bearbeta innan jag tryckte in en massa ny information där. Man kan bli trött för mindre. Men, som spanjorerna säkert skulle skriva under på: en siesta löser alla problem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0