hem igen

Det är väl nu man ska blogga. När man väntar på att klockan ska bli åtta och den utlovade utflykten till hemligt resmål ska bli av. När tre söta små skedar ligger och snarkar i ens säng. När solen har gått upp och sommaren har kommit utan förvarning.

Klänningen är skrynklig, men som ett under är frisyren intakt. Solen sken på oss där vi korkade upp vårt mousserande vin, herrarna svettades i sina lager stela kläder. Vad är väl en bal på V-dala nation? Hjort, lamminnerfilé, vit chokladkaka, och så pytt i panna på det. Snaps och andra rusdrycker. Sånger och ramsor. Det senare främst i egen regi. Vals och foxtrot for dummies. Vi virvlade på golvet och det snurrade i huvudet och vi dansade in i alla andra, men vad gör det? Vi var snyggast av alla. Det hörde vi till och med från (nästan) opartiska källor.

Alla askungar var prinsessor. Alla troll var för länge sedan glömda. Alla av prinsessor pussade grodor hade på något märkligt vis blivit pingviner. Solen höll på att gå upp när vi gick hem. Vi skrattade åt allt. 370 kr bara för att få promenera hem, ja kanske skulle det vara värt det.

Är det bal så är det. Ska det va så ska det va.

Om en timme får jag väcka tupplurarna, då blir det frukost, sen blir det utflykt. Imorgon ska jag sova som Törnrosa.

Och sen ska vi leva lyckliga i alla våra dagar...